Doft: Förvånansvärt lite, nästan lite besvikelse, men ändå en del av vad jag kallar "Belgisk sötma", d.v.s den sötma som ofta återfinns i belgisk öl.
Smak (och eftersmak): Hö, källare, Massor av torkad frukt, viss sötma, lite syrlighet, en beska som ligger i bakgrunden men ändå märks av, ytterst liten touch av aprikos.
De 10,2%-en märks inte av alls, förutom ytterst lite i slutet, då även de övriga smakerna märks av mer. Westvleteren 12är en löjligt balanserad öl, och förtjänar en tia. Vad den dock inte kan skryta om är att vara extrem. Detta är inte den godaste öl jag någonsin druckit, och smakerna exloderar inte i munnen som de gör av andra öl.
Därför blir slutbetyget 10-
